Christoph Mügge
Residenskonstnär
Plats: Grönaateljén, BKN
Datum: 17 september – 17 oktober
Christoph Mügge är född i Bonn, Tyskland år 1983 och är utbildad på Konstakademien i Düsseldorf. Han har bland annat ställt ut på The Koppel Project (London, UK), Begehungen (Chemnitz, DE), Kluckyland (Wien, AT), Croxhapox (Gent, BE), Kunstmuseum Gelsenkirchen (DE), Kunsthaus Rhenania (Köln, DE) Kunstverein Bochumer Kulturrat (Bochum, DE), 6. Höhler Biennale (Gera, DE), Concordia (Enschede, NL) Bolivar Art Gallery (Lexington, KY, USA) Galleri GRO (Jakobstad, FI), Hilbert Raum, (Berlin, DE), Kristianstads konsthall, OK Corral (Köpenhamn, DK), Supermarket Stockholm – Independent Art Fair, Verkstad konsthall (Norrköping), ID:I Galleri (Stockholm), DAS ESSZIMMER – Raum für Kunst+, (Bonn, DE), Steneby konsthall (Dals Långed), Södertälje konsthall, Husby konsthall och Vestfold Kunstsenter (Tønsberg, NO). Han har tilldelats Konstnärsnämndens ettåriga arbetsstipendium, Herman Österlunds konstnärsstipendium och IASPIS, internationellt kulturutbyte. Han har också haft stipendiatvistelser på Aabenraa Artweek (Aabenraa, DK), isdaT beaux-arts (Toulouse, FR), Antonie-LeinsKünstlerhaus (Horb a. N., DE), ARE (Enschede, NL), Schlossbergstipendium (Böblingen, DE), Serlachius Residency (Mänttä, FI), Platform (Vasa, FI), UK School of Art and Visual Studies (Lexington, KY) Heinrich Böll Cottage, (Achill Island, IE), AiR Jakobstad (FI) arTwins in Open Spaces (Pafos, CY), Est-Nord-Est, (Saint-Jean-Port-Joli, QC, CA), Ifö Center (Bromölla), Roja Art Lab (Roja, LV) och Begehungen (Chemnitz, DE). Christoph Mügge bor och är verksam i Malmö.
”Under min residensvistelse vid Björkö Konstnod skulle jag vilja skapa an serie av verk på papper (träsnitt m m) och skulpturer som gestaltar ett fiktivt dödsbo av en anonym människa samt innehåller dödsritualer från olika kulturer och samtida frågeställningar.
När min mormor gick bort sommaren 2014 återförenades släkten i det välbevarade radhuset i Täby som spelade en central roll under min barndoms somrar. Smärtsamt blev vi påminda om att inte bara en älskad person oåterkalleligt försvann, utan även huset och nästan alla hennes ägodelar som vi genom åren fick en stark emotionell bindning till. En idyllisk plats hade förvandlats till ett dödsbo. Där föddes tanken om en konstnärlig bearbetning av erfarenheten och den resulterande tomheten ur ett mera allmänt perspektiv.
Jag vill undersöka både den sentimentala verkan av personliga föremål i det fysiska rummet och det moderna digitala dödsboet som gestaltar minneskulturen 2.0, vilket ger upphov till en rad följdfrågor; ”Hur ska man förhålla sig till sina anhörigas inlägg i sociala medier och deras konton, utan att ha tillgång till lösenorden? Vad händer med alla efterlämningar som lagras i datamoln? Hur ska vi umgås med dessa vittnesmål och samlingar som inte befinner sig på en fysisk plats? Hur ska nya testamenten formuleras i den digitala eran där ens anhöriga vill ha tillgång till ens personliga uppgifter? Vad vill vi överhuvudtaget lämna efter oss och vilken roll kan en medveten döstädning spela? Hur ska vi förvalta digitala livsverk i form av selfies, bloggar, inlägg, olika konton, filmer, musiksamlingar, meddelanden, mejlkonversationer m m?”
