Alena Tereshko, Finland
Konstnärligt statement
Min praktik har rört sig mellan performance, video, teckning och måleri, men mediet har aldrig varit min främsta angelägenhet. I stället intresserar jag mig för hur kunskap konstrueras, förmedlas och förkroppsligas, samt för de sätt på vilka historiska ramverk fortsätter att forma samtida perception. Snarare än att betrakta historien som en källa till referenser eller visuella citat ser jag den som ett aktivt ramverk genom vilket frågor i samtiden kan undersökas. Genom visuell forskning, installation och arkivmaterial spårar jag samband mellan vetenskapligt tänkande, filosofi och kulturella narrativ.
Mina tidiga performanceverk växte fram ur ett försök att navigera mellan motstridiga kulturella och personliga verkligheter, mellan det jag hade ärvt och det jag levde. Att växa upp mellan patriarkala traditioner och samtida urban kultur, religiös bildvärld och kritisk teori, väckte mitt intresse inte bara för dessa motsägelser i sig utan också för de strukturer som producerar dem. Med tiden försköts mitt fokus från självbiografiska berättelser till bredare frågor om representation, auktoritet och kunskapsproduktion.
Måleriet förblir centralt i mitt arbete, inte som en återgång till traditionen utan som ett kritiskt verktyg. Den akademiska måleritraditionen, tillsammans med min erfarenhet av kyrkomåleri, är inskriven i kroppen genom många års utbildning och praktik. Jag arbetar ofta med kanoniska bilder, etablerade visuella konventioner och historiska narrativ, som jag omkontextualiserar genom feministiska perspektiv, samtida erfarenheter och tvärvetenskaplig forskning. Mina projekt kombinerar ofta historiska källor, bildanalys och spekulativa berättelser för att skapa dialoger mellan olika epoker, tankesystem och sätt att se.
Min nuvarande forskning fokuserar på föränderliga föreställningar om relationen mellan människan, klimatet och kosmos från upplysningstiden fram till idag. Jag intresserar mig för hur vetenskapliga modeller blir kulturella föreställningsvärldar och för hur konstnärlig praktik kan översätta komplexa kunskapssystem till rumsliga och visuella erfarenheter.
Genomgående i mitt arbete söker jag aktivera det förflutna snarare än att rekonstruera det: att behandla det som ett material som förblir öppet för frågor, omtolkningar och nya sätt att betraktas från den plats där vi står idag.
Arbetsplan
Forskningsresidens vid Björkö Konstnod med stöd från Oskar Öflunds Stiftelse
Med utgångspunkt i plattformar för realtidsdata, olika tidsbegrepp och traditionen av astronomiska ur ämnar jag skapa en samtida motsvarighet: Ekologisk klocka (Ecological Clock) – en installation som kommunicerar tid och klimat samtidigt som den placerar lokala miljöförhållanden i ett globalt sammanhang.
Tidens acceleration, driven av internet, det snabba informationsutbytet och i allt högre grad av AI, diskuteras idag i stor utsträckning och är nära sammankopplad med den ekologiska krisen. I detta projekt undersöker jag olika uppfattningar om tid och konstruerar kontrasterande bilder av möjliga planetära framtider, där varning och hopp förenas i formen av den Ekologiska klockan.
Projektet hämtar inspiration från traditionen av astronomiska ur, offentliga instrument som en gång synkroniserade det sociala livet genom att visa tiden i relation till himlakropparnas och naturens cykler. Jag mötte ett sådant ur i Saint-Pierre-katedralen i Beauvais. I detta ur kröns den jordiska staden, med all dåtidens kunskap om tid och astronomi, av den himmelska staden: en mekanisk dockteater som varje dag iscensätter den yttersta domen. Föreställningen inleds med en tupp som kliver fram, fäller ut sina trävingar och gal med ett kusligt, trumpetliknande orgelljud.
Min idé med Ekologisk klocka är att använda plattformar för realtidsdata som följer flygtrafik, fartygsrörelser, vägtrafik, klimatförändringar, satelliter, luftföroreningar, solaktivitet och mycket mer, tillsammans med forskning kring olika tidsuppfattningar, för att skapa ett samtida astronomiskt ur som kommunicerar tid och klimat. Jag föreställer mig installationen som en varning för en möjlig global miljökatastrof, på samma sätt som Beauvaisuret påminde människor om den yttersta domen.
Den första fasen, inklusive residensvistelsen på Björkö Konstnod (BKN), fokuserar på forskning och genomförbarhet. Arbetet omfattar teoretiska studier av tidsuppfattning, från Aristoteles och Deleuze till Rovelli och Preciado, fördjupning i icke-europeiska tidsbegrepp, forskning om astronomiska ur och miljödata i realtid samt framtagande av inledande skisser som ska definiera verkets slutliga form.
